Duo Dillon – Torquati

Francesco Dillon och Emanuele Torquati bildar tillsammans en duo med öppet sinne och upptäckarlust.

Francesco Dillon och Emanuele Torquati har en gemensam ingång till musik och viljan att utveckla, upptäcka och undersöka. Tillsammans bildar de en duo som med öppet sinne och upptäckarlust tar sig an den klassiska musikens standardrepertoar, men som även tar ett steg längre och gräver i gömmorna efter de glömda och aldrig upptäckta verken. Detta har gjort både Francesco Dillon (Quartetto Prometeo och Alter Ego) och Emanuele Torquati till de erkända musiker för ny musik som de är idag.

Som duo har de haft ett nära samarbete med kompositörer som Jonathan Harvey och Kaija Saariaho (som var composer in residence under New Directions Festival 2013 och som även tilldelades Polarpriset samma år).

Konserten är inspelad under New Directions festivalen 2014.

Konserttitel: Distant voices, Still lives

Duo Recital with Francesco Dillon, cello and Emanuele Torquati, piano

“Distant voices, Still lives”, recalling Terence Davies fascinating movie, is based on a free but somehow musically logical sequence of pieces from very distant periods and styles all connected by the idea of transferring or imitating or the human voice on piano and or cello. Some of them are “Lieder” in rare transcriptions from composers epoque (Brahms by Brahms, Schumann and Mendelssohn by Grutzmacher, Liszt by Liszt), others well known pieces inspired by folk songs (Lachenmann, Walter Zimmermann, Kurtàg). The project is composed by a wide selection of Songs without words from both Romantic repertoire and New Music pieces, until Sciarrino’s version of popular song Star Dust or Thomas Adès version of John Dowland’s Let me Dwell. Moreover, it included pieces premiered by Duo Dillon-Torquati like Brett Dean’s Elegy and Hosokawa’s Lied III. In 2012, new pieces were commissioned to Italian Daniele Ghisi and German Carola Bauckholt, and the program will feature also Jacob Ter Veldhuis piece for cello, piano and boombox based on Chet Baker’s last interview.

F. Mendelssohn (1809-1847)

Lieder ohne worte op. 30 n. 3, op. 38 n.2, op. 53 n. 2, op. 19 n. 4

H. Lachenmann (1935)

Haenschen klein, da “Ein Kinderspiel” (1981) for piano

A. Zemlinsky (1871-1942)

Lied

W. Zimmermann (1949)

Monade/Nomade 1 – DIT (1999) for cello solo

T. Adès (1971)

Darknesse visible – after John Dowland (1992) for piano solo

Jacob TV (1951)

May this bliss never end (2008) for cello, piano and boombox